Jag lyssnar på Leonard Cohen (grehgsaft436enj) och har ont i nacken. Mitt rum luktar olja och thinner.
And the skylight is like skin for a drum I'll never mend.
Mina händer är smutsiga, färgade i grönt, svart och rött.
Vet ni vad? Jag älskar att måla. Mer än någonting annat. Jag älskar att dra ut min hjärna, betrakta den och sedan, hastigt, måla av den. Den finns inget bättre än att fastna i målandet och efter vad som verkat som tio minuter se upp och känna den orangea morgonsolen le mot mig, den säger Go' morgon värst vad länge du var vaken då.
Jag vet inte vad jag verkar vara för slags person när jag svamlar på om diverse skolämnen och ointressanta, vardagliga händelser vid middagsbordet, men låt mig säga att det bara är en del av mig. Jag svamlar för att jag tänker på annat samtidigt, och sen tänker jag på så mycket att jag inte minns vad jag ska säga och det blir bara ett mos av ord.
Egentligen föredrar jag riktig tystnad, där det enda ljudet är vinden, regnet, lövprasslet eller vad det nu är som låter och pennan mot pappret.
Men jag vill måla. Det var det jag skulle säga. Jag vill bara måla och aldrig göra någonting annat. Fast jag vill göra annat med. Eller egentligen inte, men jag gör det för att jag kan.
Någon sa "Du skulle ju aldrig skolka, eller hur? Maja kommer hit för att hon vill lära sig saker och så typ." Det var så fel, så jag var tvungen att svara "Jodå, visst skulle jag skolka om jag ville. Jag är inte här för att jag vill lära mig saker, jag är här för att jag kan vara här." Jag bryr mig inte särskilt mycket.
Vad hemsk jag låter; "Jag bryr mig inte om skolan hohoho krossa patriarkatet hohoho". MEN DET ÄR SÅ DET ÄÄÄÄÄR. Jag bryr mig inte alls om grammatik och atomer och hur man hoppar höjdhopp. Det mesta av det är dessutom ointressant, vi fördjupar oss för mycket. Jag vill inte veta det exakta datumet för Franz Ferdinands död, eller vilket år Columbus kom till Amerika. Jag vill veta vad som hände, kortfattat så att jag förstår nästa del av historien utan att jag ska behöva minnas tusen datum och tusen olika namn. Ge mig det viktigaste sen är jag nöjd.
Det enda jag vill göra är att måla och skriva. Om det sedan inte leder till någonting har jag inget emot att dö på en gata någonstans, jag har ju i alla fall fått skriva om måla några dagar i mitt liv.
Jag är femton, jag har inga rättigheter alls. Skolan är ett fängelse, jag kan inte rymma från det. Skolan är en drog, vi vänjer oss vid den, blir beroende och går dit varje dag fastän vi inte vill. Det är inte rättvist. Hur man binds hela sitt liv. Hur är det rättvist? Hur ger det mig ett fullständigt liv, när jag inte ens kan vakna och somna när jag vill? Jag kommer alltid tvingas följa ett schema, vissa tider då jag måste vara på vissa platser. Det är inte rätt, inte rätt för någon. Är vi verkligen så tomma att vi inte kan gå vår egen väg någon gång?
Det är nog därför jag beundrar så många olika konstnärer, inom så olika stilar. De har varit fria, de har inte målat på beställning som vissa andra. De behöver inga scheman, inga timmar och minuter och sekunder, inga dagar nätter månader veckor årstider år.
Jag önskar att alla kunde leva så. Utan tid, med undantag för ditt eget "hjärtas" klocka. En vuxen ska kunna leva som ett barn och tvärtom, vill du måla- MÅLA. Längtar du efter andra platser- RES.
Men, så kommer det aldrig bli. Vi kommer aldrig styra våra egna kroppar, vi är marionetter. Vi kommer aldrig bryta oss fria, för vi tror att vi är trygga. Vi är inte trygga, vi är lurade. Vi är lurade till att tro att bara för att vi har demokrati i landet är vi säkra för all tid och evighet men det är bara lögn. Demokrati betyder inte frihet, det betyder folkstyre. Känner du att du styr dig själv, känner du att du tillsammans med en grupp viktigpettrar uppe i Stockholm styr Sverige? Du är inte fri. Ingen är fri. Frihet är ett påhittat begrepp, ett ideal som aldrig kommer uppnås för frihet existerar inte. Men vi kan alltid sträcka oss efter det, försöka. Om vi ville.
Okeeej, jag vet inte vad som hände där....
Där ser ni. Jag är inte helt pantad trots allt. Jag tror på saker lika mycket som ni, fast jag tror antagligen på andra saker. Känns det inte bra att veta att er ena dotter är en framtida massmördare och er andra är helt virrig i pannan?
Jaja.
Nu ska jag sova. Försöka sova. Jag är dålig på att sova, och det är inte ens med flit. Lyssna på Leonard Cohen. Lyssna på Recent Songs, hans röst är fin fin fin på Humbled in Love och The Gypsy's Wife.
Vi ses imorgon, antar jag.
PS- Stavningskontrollen har försvunnit så jag vet inte om jag i stridens hetta stavat allting rätt.
The Dude i the bakgrund baaaah
YO!
Typ såna.
Jag är väldigt stolt att jag hittade, inte bara en, men TVÅ T.Rextasy...ads. Det var igår, förresten.
