Igår var det Lambohovsdagen och Johanna och jag hade jättesupermegakul! Först så öh... köpte vi ett paket bilar, sen gick vi runt och tittade på fula kepsar och sen gick vi till skateboardramperna och glodde på barn. Och sen så gick vi tillbaka och tittade på när dom byggde upp den 10 meter höga klätterväggen. Sen gick vi hem till Johanna och åt marängsviss och gosade med hennes ökenråtta Rambo (hennes andra ökenråtta Rocky dog...)
Men efter det var det dags att gå och ha lite party igen. Och nu så hade dom fått upp klätterväggen och ponnysarna hade kommit. Johanna ville så gärna rida och till sist följde jag med henne dit. Och fan vilken kö det var! Plus att ingen trodde att Johanna skulle rida för att de andra som var där var pyttesmå, fyra-fem år sådär. Men tillsist upptäckte nån att vi också stod i kön och vi fick gå före dom. Johanna blev jätteglad när hon fick rida och njöt riktigt av det. Sen gick vi tillbaka och märkte att Ivan Gorgis (från vår klass) stod i kön till klätterväggen. Vi gick till honom och sa: Vågar du verkligen det där Ivan?
Han skrattade och sa: Aaa...
Och vi sa: Hoppas att du ramlar ner.
Han sa: Aaa...
Sen gick vi och tog gratissaker som det stod "Stångåstaden" på. Man fick en ficklampa och en sån där kundvagnstia, som inte är en riktig tia utan en järn/plastbit i samma format. Jättefult. Sen såg vi att Ivan klättrade och gick dit, jag filmade med min supersugiga mobilkamera och Johanna tog ett superfoto. Han klättrade anda längst upp! Sen köpte vi Daim och tittade på Ivan när han typ klättrade på gamla läskbackar (sånna som det står läsk i, inte höjdhoppsbackar) och slog
rekord. Sen såg Johanna Filip, men det gjorde inte jag fast han stod rakt framför mig. Men efter ett tag upptäckte jag att han stod typ tre meter right in front of me. Speaking words of wisdom, let it be. Nä, jag bara skoja. Men han stod faktiskt rakt framför mig... Vi sa hej och sen upptäckte vi att det var någon idiotisk dans på gång så vi gick dit och kollade upp saken. Det var några fläskiga damer och några fläskiga herrar som dansade något knäppt medans någon gubbe i cowboyhatt och stor mustasch sjöng "hotdog, and turn around"... Och så förlovade sig Johanna med en clown. I alla fall så gick vi och tittade på lottdragningen för tävlingen som Samuel varit med i. Han vann (Samuel alltså) och valde nån jäkla ryggsäck! Sen gick Johanna och jag hem till henne och åt köttbullar och makaroner. Till det drack vi Sprico, den lättare varianten av Spricofa. Spricofa är en blandning mellan: Sprite, Coca Cola och Fanta, medans Sprico är en blanding mellan enbart Sprite och Coca Cola. Och efter det gosade vi lite med Rambo... Och efter det var det lottdragning igen och den här gången var Johanna och jag med i tävlingen, och vi var nästan säkra på att vi skulle vinna. Och namnen ropaades upp, ett efter ett fram till den näst sista lottsedeln då han som drog upp sa:
Och nästa vinnare är... oj då här var det visst två namn!
"JAAAAAAAAAAA!!" skrek Johanna och jag och gick fram medans han sa:
Johanna H. och Maja E.!!
Men eftersom vi var nästan sist fanns det inte mycket kvar att välja på så vi tog ett paraply och en reflexväst. Sen ville Johanna rida igen, och det gjorde hon medans jag åt lite sourcreamchipssmulor som Johanna lämnat kvar åt mig. Sen så tror jag att vi gick och köpte glass, jättesmarrigt. Speciellt när man sitter på ett lekhustak och skrattar halvt ihjäl sig. Sen gick vi in igen och köpte dreggelgodis och tuggummi. Johanna dreglade där jag ville sitta, buhu. Sen gick vi tillbaka hem till mig då Johannas mobil ringde. Hennes pappa skulle åka igen så vi sprang som sjuttsingen över skolgården, till Johannas parkering. Sen gick vi tillbaka till min gård och gungade i tre minuter innan mamma sa åt mig att gå och köpa gräddfil. Olyckligt vis tog vi vägen förbi ett dagis där det finns en gungbräda... Vi fastnade där i omkring en halvtimme, innan vi lyckades slita oss och gå till affären. Fast där var gräddfilen slut. Så vi gick tillbaka och gungade i en timme till, och jag kunde inte ringa hem eftersom batteriet på mobilen var slut. Men tillsist kunda jag gå hem och märka att det inte var någon livsnöd att ha gräddfil direkt...
Kram
//Maja